Har ni saknat mig???

Jag har haft lite fullt upp på sista tiden då det har hänt en hel del i mitt liv.

Jag har nu något att berätta för alla som inte redan vet detta.....

Magnus och jag har länge pratat om att vi ev måste flytta då han inte får något sjukgymnastikjobb i Sthlm. Så han har sökt jobb i bla Skövde och i Bollnäs. Och i torsdags för 2 veckor sedan när vi satt i bilen på väg hem från Tyskland så ringde de från "Mitt hjärta" i Bollnäs och erbjöd Magnus en 40% tjänst som sjukgymnast. Först kom glädjetårarna över att min älskling äntligen har fått jobb som sjukgymnast vilket han har slitit för uppe i Luleå i över 4 år. Men sen kom det en annan känsla och lite andra tårar, ska vi flytta? vill jag detta? vad händer nu? vad ska jag jobba med?

Många vet att min farfar gick bort i somras och han efterlämnade sig ett stort hus uppe i Arbrå. Vi fick då erbjudande om att ta över huset. Och nu när Magnus äntligen fick jobb som tog vi det stora steget att flytta upp igen och ta över min farfars hus. Vilket jag hoppas att han skulle vara glad över idag. Tanken har väl i framtiden att flytta hem till släkt och vänner då det ev blir tillökning i våran familj. Men då detta inte är aktuellt så kändes det lite tungt att ta beslutet. Det var ju inte så här jag hade tänkt att mitt liv skulle se ut just nu....Men det var nu eller aldrig när det gäller huset och jobb för Magnus. Och vad gör man inte för sin kärlek och sin familj!

Storstadstjej som jag är så har jag även beslutat mig för att ha lägenheten kvar i Sthlm. Jag skulle aldrig kunna lämna Sthlm för gott. Där har jag vuxit upp, samt tillbringat de senaste 10 åren. Byggt upp ett liv, en lägenhet som jag älskar, den vackra staden som har allt att erbjuda. Så där kommer vi att vara när småstadslivet blir för trist och saknaden efter storstadspulsen blir för stor.

Idag när jag har lyckats smällta allting så känns livet jättebra. Kan det bli bättre, ett hus på 240 kvm nära min familj, min släkt, mina vänner och en lägenhet i storstan att åka till när jag vill.