Idag skulle vi vara duktiga och kliva upp halv åtta men i stället blev den halv tio. Vilka stekare vi är! Det måste verkligen bli ändring på detta nu. Så efter frullen så satte vi oss vid varsin dator, Magnus sökte lite jobb och jag sökte också några jobb plus att jag mailade på en del behandlingsrum uthyres.

Och vad hände? En timme senare så ringde ett av jobben som jag hade sökt (lite för skojs skull) upp och pratade lite. Bad mig att komma på en intervju på onsdag och prata lite mer om mig själv, tider, lön mm. Men på dem lät det som om jag var överkvalifcerad, men att de ändå ville att jag skulle komma dit och kolla läget. Så då gör jag väl det, lyssnar vad de har att erbjuda så får vi se sen. Spännande tycker jag....sist jag var på en intervju var på "Gula Tidningen 2003".

Magnus började känna sig hängig idag, stackaren har väl åkt på min förkylning. Jag hoppas att den inte kommer att sitta i lika länge som min bara. Så han ville ta det lugnt idag, så efter att vi hade gjort lite nytta så tittade vi på filmen "Amelia". Men jag kan ju inte titta på film så där på eftermiddagen, speciellt inte när jag ligger på Magnus bröst och under en varm filt,  för då blir jag sååå trött och så tokslocknar jag. Och det var precis det jag gjorde idag.



Om filmen:
Filmen är baserad på tre böcker om Amelia Earharts liv som pilot. Filmen utspelar sig under hennes karriärs tidiga år och visar hur hon blev vald till att bli den första kvinnliga piloten som gör försöket att flyga nonstop över Atlanten.

För att vakna till liv så tog vi en liten promenix i snöslasket och blåsvädret....brrr så kallt. Idag har det kommit säkert 3-4 cm snö till. Tar det aldrig slut? Är det inte dags att bli vår nu? Inte konstigt att jag sitter och kollar på resor varje dag och drömmer mig bort till solen och värmen. Ta mig här ifrån!

Ikväll så har jag och älsklingen bakat 2 olika bröd, morotsbröd och havrerutor. Så enkelt, roligt och så gott! Sen så ville Magnus (sjuklingen) ha våfflor. Så då ställde sig världens bästa flickvän och gräddade några sånna åt sin sjuka lilla älskling. Åt några våfflor medans vi tittade på "Spårlöst", tycker att det programmet är så bra. Jag gråter varje gång, oftast glädjetårar när den som söker sina anhöriga äntligen får träffa dem.