Tror att avundsjuka många gånger kommer utav att man inte är trygg i sig själv, man lever inte det liv man drömmer om, man har inte valt rätt väg i livet osv. Då blir människor i stället bittra och låter det gå ut över andra i sin närhet, genom att många gånger snacka skit och smutskasta de som de är avundsjuka på. Jag tycker att det är tråkigt att ens egna vänner inte kan vara glad för en annans lycka utan istället vara missunsamma och snacka skit om varandra bakom ryggen.
Varför är vi så tjejer (det förekommer nog i killvärlden också, men inte i samma utsträckning), ofta har det med utseende att göra, tjejer som inte tycker om en annan tjej för att hon är snyggare, får fler killar, har pengar, har sitt drömjobb, kille osv.

Själv så har jag levt hela mitt liv med en hel del falska vänner som snackat en massa skit om mig till andra vänner och sen när de träffar mig så ska de verka som om vi är "bästa vänner". Nu när man kommit upp i åldern och passerat 25 års sträcket så orkar jag knappt bry mig längre. Känner mer att jag är trött och blir ledsen för personer i frågan som beteer sig så, att de ens orkar lägga ner energi och tid på sånt för att de själva har dåligt självförtroende men när det egentligen är avundsjuka som ligger bakom det, men det skulle de aldrig våga erkänna.

Tycker synd om dessa människor, istället för att säga: Fan vad snygg hon är så kommer det kommentarer som tex: shit vilken bimbo hon är, kolla hennes hår, hon har säkert fejktuttar osv.
Visst jag kan också yttra mig och säga att folk är fula osv, men lika mycket så säger jag att folk är snygga och verkligen menar det också.

Många tjejer fungerar tyvärr så här, tex att de vill skriva elaka inlägg på snygga personers bloggar (och då vara anonyma), när de ser bilder på tex facebook och ser att "den snygga tjejpolaren" har celluiter, rynkor, en billring eller flera så blir du varm i kroppen och känner dig nöjd. Du snackar gärna skit om en viss person men innerst inne vill du vara som henne.

Jag har hela mitt liv stått ut med detta, när jag var 18 år och fick mitt körkort så fick jag en BMW Cab av mina föräldrar, jag var superglad och lycklig. Men hur många var det som var det med mig? De flesta pratade bakom ryggen och sa att jag är en bortskämd skitunge som får allt vad jag pekar på och vill ha. Men ingen tänker kanske på att jag är enda barnet och att mina föräldrar kan och vill ge mig detta, var glad för min skull i stället.

När jag gick min sminkutbildning som kostade (ca 30.000:-) så gick rykten om att det var min pappa och mamma som betalade den utbildningen. Men så var det inte, utan jag hade sålt min andra bil för att ha råd att gå den skolan.

Sen började jobben rulla på, fick jobb på tidningen Moore, ztv, tv4, privat sminkös åt kändisar osv, men då var det ju tack vare min pappa och hans kontakter. Nu hur det kan vara det, min pappa jobbar inom byggbranshen och har aldrig i sitt liv träffat tex Bingo Rimer.

Att jag jobbar med det jag brinner för och älskar mitt jobb. Var glad för min skull och se till att gör något av era egna drömmar, ta tag i era liv, utbilda er, våga ta chanser, man lever bara en gång.

När jag skaffade pojkvän som jag träffar ca var tionde var fjortonde dag. Säg då inte att jag är en toffel, att jag alltid är med honom, för det är jag inte.

Jag bor i 2:a på 60kvm i Stlm och den är ju så klart mina pärons, men so what? de har hus i Bollnäs/Hälsingland och trivs bra där uppe medans deras dotter som älskar Sthlm, har sitt liv här måste ha någonstans att bo. Vad gör det då om jag får den lgh när de ändå inte bor där???

Att jag kan shoppa fast jag inte jobbar lika mycket och hårt som de flesta andra. Hur tror ni jag mår, tror ni att mitt drömliv är att vara ensam hemma hela dagarna, springa på stan och bränna en massa pengar hela dagarna är något jag älskar? Jag kan i så fall säga att jag är avundsjuk på alla er, som har ett jobb att gå till varje dag, med arbetskamrater
osv, inte få ångest av att sitta hemma och som plåster på såren gå ut och shoppa sig lite lycka.

Att jag opererade mina tuttar fast jag redan hade stora bröst....Vad har ni med det att göra, jag älskar stora bröst, plus att det var inte prio ett utan det var ett bröstlyft pga ett stort viktras. Men det var tydligen inte nödvändigt eftersom jag hade ju snygga brsöt i bh. Men bara jag vet hur de såg ut utan. Och idag är det ett utav det bästa jag har gjort, jag är så nöjd och glad för detta, önskade att ni kunde vara detsamma. Och ja, jag betalade dem själv!
Vet också om jag skulle nämna att jag skulle villa göra fler sk skönhetsingrepp så skulle folk lägga sig i det också, hon blir aldrig nöjd, osv. Låt mig vara, sköt era egna liv och gör något åt er själva i stället. Det är vad jag gör just nu.....

När jag gick upp i vikt var det ingen som sa något (kändes som om mina "sk" vänner snarare var glad över detta för då fick de mer uppmärksamhet än jag.

Och när jag går ner i vikt är det ingen som pushar en i det heller, utan då säger folk att nu får det vara bra, nu räcker det, du kan inte gå ner mer osv, fast man egentligen har ca 10-20 kg som måste bort för att det ska vara hälsosamt

Kvinnor kan ofta vara varandras fiender. Avundsjuka och rivalitet kan förstöra den bästa vänskapen.

Avundsjuka människor är inte avundsjuka för att de själva mår dåligt utan för att andra mår bra.