Usch vilken natt, jag har sovit så dåligt, rädd att sova över kanske el inte vet jag. Hade ställt klockan men kl 06.30 så vaknade jag och kunde inte somna om....så då var det bara att kliva upp och börja fixa till sig samt packa ner det sista. Väckte Magnus strax efter 08.00, kl 09.00 så åkte vi in till centralen/cityterminalen. Jag ska nämligen åka buss till Bollnäs för fösta gången på ca 10 år, det blir ju så när man blir gamma, när man passerat åldern 26 (då man fortfarande räknas som ungdom), allt blir ju så mycket dyrare då, speciellt tåg och inrikesflyg. Men bussen kostar bara 190:- enkel resa.



Magnus följde med mig till terminalen och såg till att jag kom ombord säkert =)
Känns jättekonstigt att åka ifrån honom, jag är ju så van vid att det är han som åker ifrån mig, att det är jag som följer med honom till tex arlanda och vinkar hej då, fäller någon tår osv. Men idag var det ombytta roller, kändes ändå jobbigt och tråkigt att åka ifrån honom när jag vet hur gärna han också velat följa med upp, tillbringa helgen i Bollnäs, vara ledig osv, men han får stå ut 3 dagar till på jobbet sen har han äntligen 2 veckors semester...Yipppiiiiii!!!!

Bussresan gick bra, sov fösta timmen, sedan läste jag, läste ut boken "Maskrosungen" som jag köpte här om dagen.



Om Maskrosungen:
Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykist sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och sitt alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och ciggaretter. Sandra ansvarar så gott hon kan om hushållet, medan hennes mamma låser in sig i ett rum och eldar upp brev och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra så handlar det om att överleva.
17 år gammal träffar Sandra sin blivande man. De kämpar för ett bra liv tillsammans, gifter sig och får två barn. När andra barnet kommer briserar ännu en bomb i deras liv som egentligen bara behöver lugn och ro. De får beskedet att maken drabbats av MS.

Så tyckte jag:
En mycket gripande bok, helt otroligt att det går att bli människa igen efter att ha genomgått allt som Sandra utsatts för. En självutlämnad berättelse av en kvinna som växer upp och blir en välutbildad kvinna trots alla motgångar hon har haft hela sitt liv. En mycket bra bok.....

++++

Kom fram till Bollnäs kl 13.00 då kom pappa och hämtade mig, då var det bara att åka hem och fixa till sig. Kl 16.00 kom Helena och kl 17.00 så åkte vi till Kilafors och RockWeekend!

Kl 18.25 så intar pojkarna i bandet "Dead By April" scenen och vi står längst fram! Yeah!
De är bara så himla bra, älskar alla deras låtar....grabbar som vågar köra sin egen version av "hårdrock".
Synd att det bara fått betalt för att spela i 30 min, saknade några låtar plus att jag gärna låtit de underhålla oss lite längre.
Vi får väl se om vi stöter på dem inne i V.I.P-logen eller backstage ;)



 

  


Dead By Aprils kameraman....vad tycks?

 

Vilket festivalväder det bjöds på då....och vana festivalmänniskor som vi är så hade vi självklart regnkläder och stövlar på oss!
Not!

 

Inte konstigt att vi blev utstyderade.....=) Hahaha...de tänkte nog, vad är det där för amatöridioter ;) Men imorgon blir det ändring på det om det regnar.



 

Undrar hur arrangörerna tänkte när de bestämde att ha festvalen på en åker, de måste ju vara beredda på att det kan bli regn och vad händer då om det är en åker....jo det blir lerigt, kladdigt, äckligt mm....
Det första vi möttes utav på festivalområdet var 5 st killar som sprang runt "helnakna" och slängde sig i både vattenpölar och i leran...hela dem var full av skit och lera....fy fan vilka lortgrisar! Att folk inte kan bete sig.....
Det roligaste är ju egentligen att bara stå och titta på folk, vilka människor det finns, så många olika stilar, personligheter mm.
Vi stannade också och tittade på Dia Psalma, riktigt nostalgi!
De lyssnade man på när man var 13-14 års åldern och tyckte att de var så grymma =) det värsta av allt var att man än idag kommer ihåg texterna och allt när man hör dem =) Haha....



 

Efter många timmar i dyngsura convere och helt genomblöt så beslöt jag och Helena oss för att åka hem och på vägen hem så åkte vi förbi Max och köpte med oss lite mat hem, även till min mor som satt hemma och var hungrig.



Fick hålla mig vaken till 02.00 när det var dags att åka och hämta pappa och hans polare. Jag hade nämligen tagit pappas bil så jag fick gott ställe upp och hämta dem mitt i natten även om jag gärna ville sova eftersom jag ska upp kl 08.00 på fre. Men men vad gör man inte.....