Idag är jag ledig, känns riktigt välbehövligt. Men har ett ärende till Järvsö klockan 13.00. Ingen sovmorgon idag inte, upp och hoppa med svärmor vid 07.30. Käkade lite frulle och sedan var det dags att vinka Rigmor hejdå. Så åkte hon hem till Skövde igen, får se när vi ses nästa gång.

Magnus åkte och jobbade vid 10.30 och senare så åkte jag till Järvsö. Träffade Bitte och Linnea som också jobbar med Järvsöbröllop för att pratade om framtiden. Skrev kontrakt på 1 år nu och som det verkar så är det stor efterfrågan på bröllop uppe i Hälsingland i sommar/vår. Ca 7 förfrågningar redan nu, så det känns lovande ;)

På vägen hem så stannade jag och handlade på Ica och där kunde jag inte hålla fingrarna i styr och lyckades få med mig en bok hem. Nya "Kepler - Eldvittnet"! När jag kom hem så ställde jag mig och lagade lite mat och gjorde matlådor. Sedan kröp jag ner i soffan och började läsa och läsa och läsa, kunde inte slita mig från den. Den var såååå spännande =)



Om boken:

I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning.

Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande.

Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln.

Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.