Har sovit skit i natt ,det tog flera timmar innan jag äntligen kunde somna igår natt. Och när klockan ringde vid 08.00 så stängde jag av den och vaknade vid 09.00 när Magnus kom hem från jobbet. Jag som skulle vara på gymmet vid 10.00, glöm det! Huvudvärk och påsar under ögat var vad jag möttes av när jag klev upp. Tittade på termometern som visade 26 grader redan. Jag tror att jag hoppar träningen även idag, jag får försöka skärpa mig nästa vecka. Det är riktigt tungt att hålla motivationen uppe i den här värmen, det blir lätt att man hellre åker till badstranden än ställer sig och pumpar på ett gym. Även om det kanske är det som är mest välbehövligt för mig ;)

Åt lite frukost och tömmde i mig vätska för att bli av med huvudvärken. Packade beachväskan och drog ner till affären och köpte en massa magasin att läsa på stranden. Gissa om det märks att stockholmarna har semester, det var nästan tomt på badplatsen vid 11.00 när jag anlände. Skönt!
Låg där fram till 15.30 då fick det vara bra, magen ropade efter lucnh. Så jag åkte hem och satte mig på balkongen och käkade lite. Då vaknade Magnus och kunde inte somna om, så han kom och gjorde mig sällskap med sin frulle.

Började läsa en ny bok idag "När kalla nätter plågar mig med minnen hur det var" av Jessica Andersson.
Och har även hunnit läst ut den då den endast var på ca 230 sidor.

Om boken:
Hur gick det egentligen till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i tv-serien Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma bildade duon Fame tillsammans med Magnus Bäcklund och helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den alltmer framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon?

Blicken röjer svarta minnen från en otrygg barndom i miljonprogrammens Sverige. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och de mer eller mindre våldsamma män som mamman levde med. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. Som liten besökte Jessica flera gånger sin mamma i fängelset och som vuxen har hon tvingats inse att hennes bröder vacklat på kanten till samma destruktiva liv. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle minsann visa dem som sa att hon "skulle sluta som sin mamma". Så blev det också. Det är just via musiken som Jessica har skapat sig ett bra liv.

Så tyckte jag:
Jag älskar självbiografier, och detta var precis vad jag behövde efter en hel del deckarläsning. En lättläst bok med korta kapitel. Jag blir verkligen imponerad av Jessica att hon är så uppen och blottar sig så om sin jobbiga och hårda barmdom som hon har haft. Det är roligt att jag även känner igen mig i boken på de olika platser hon nämner i den, bla Skövde (Stöpen, Ryd, Bogrens, Billingehus, mm). Samt att hon nämner två stunder i sitt liv då jag även var med (melodifestivalen 2007 då jag sminkade Elin Lanto och julshowen med Christer Sjögren på Tyrol/Gröna Lund då jag sminkade både henne och Christer). Känns lite annorlunda att läsa om en person som man har träffat en hel del, som man har pratat och haft trevligt med. Jag hade aldrig kunna trott att hon har haft det så tufft som hon har haft det. Men hon måste vara bra stolt över sig själv, att hon har kommit dit hon är idag med den bakgrunden som hon har stackarn.

++++

Ikväll har jag tittat lite på tv "postkodskampen" på 4.an. Shit vad roligt de ser ut att ha, jag hade också velat varit med och gjort alla de där tävlingsmomenten. Satt här hemma och skrattade gott åt alla klantskallar och tänkte att det där hade jag gjort så mycket bättre själv ;) eller inte ;)
Funderar på vad jag ska hitta på nu, börja på en ny bok eller kolla på den nya filmen "Sebbe" el den gamla filmen "Nyckeln till frihet" eller om jag ska klippa några avsnitt av "True Blood".

Vad gör ni ikväll?